falsk inre trygghet
Vi människor längtar efter trygghet. Det är en av våra mest grundläggande drivkrafter – att få känna att vi hör hemma, att vi duger, att vi är värda kärlek. Men ibland bygger vi vår känsla av trygghet på väldigt skakig grund. En grund som ser stabil ut på ytan, men som vacklar så fort någon inte ler tillbaka, inte svarar på ett sms, eller tycker annorlunda än vi.
Den falska inre tryggheten känns ofta som självsäkerhet, men är egentligen en form av ständig jakt på bekräftelse.
Den bygger på tanken:
Jag är trygg så länge alla tycker om mig.
Problemet är att det är omöjligt. Ingen kan bli omtyckt av alla, och att försöka är som att stå på ett isflak som sakta smälter – du måste hela tiden röra dig, anpassa dig, le på rätt sätt, säga rätt saker. Du blir expert på att läsa av andra, men glömmer bort att läsa av dig själv.
Den här typen av trygghet är tröttsam. Den kräver ständig prestation. Den gör dig beroende av yttre signaler för att känna inre lugn. Och den kan få dig att kompromissa bort sidor av dig själv – de sidor som inte alltid passar in, men som faktiskt gör dig mänsklig och hel.
Äkta inre trygghet känns annorlunda. Den är stilla.
Den bygger på tanken:
Jag är trygg, även om inte alla tycker om mig.
Det betyder inte att du slutar bry dig om andra, eller blir kall och oberoende. Det betyder att du har hittat en plats inom dig där ditt värde inte står och faller med andras åsikter.
Du kan lyssna på kritik utan att gå sönder.
Du kan känna dig avvisad utan att förlora dig själv.
Du kan stå kvar i dig själv – även när någon inte gillar dig.
Äkta trygghet handlar om att vara förankrad i något djupare än andras reaktioner. Det handlar om självkännedom, integritet och en tyst övertygelse: ”Jag är okej som jag är.”
Att gå från falsk till äkta trygghet är inte ett snabbt kliv – det är en process. Ofta börjar den med att du inser att det inte längre fungerar att bygga ditt lugn på andras bekräftelse.
Du börjar ställa frågor som:
Vad händer om jag inte försöker vara till lags just nu?
Vad är sant för mig, även om någon annan inte håller med?
Vem är jag när jag slutar försöka förtjäna trygghet?
Svaret på de frågorna leder dig hemåt – till en trygghet som inte behöver applåder för att finnas.