du är den gemensamma nämnaren!

Har du någonsin känt att du hamnar i samma typ av relationer, gång på gång?
Att det alltid slutar med att du blir sårad, osedd, övergiven eller dränerad – oavsett hur olika personerna varit?

Då har du redan börjat ana en obekväm men sanning:

I alla dina relationer – finns en sak som är konstant.
Du.
Och det jag säger nu kommer vara en öppning till självinsikt, läkning och ett nytt sätt att relatera.

De flesta av oss går in i relationer med goda intentioner – vi vill bli sedda, älskade, mötta.
Men det som ofta styr våra val, våra reaktioner och våra gränser är inte våra medvetna önskningar. Det är våra omedvetna programmeringar.

Vi formas i våra tidigaste relationer – med föräldrar, vårdnadshavare, syskon, kanske till och med genom tystnad eller frånvaro.
Där lär vi oss:

• Vem jag måste vara för att bli älskad.

• Vad som är farligt att visa.

• Hur mycket plats jag får ta.

• Om mina behov är viktiga eller i vägen.

Och ur detta skapas dina relationsmönster – som ett inre manus du följer, gång på gång.

När du blir triggad i en relation är det ofta inte personen framför dig som du reagerar på – det är minnet av vad en sådan situation betydde förr.

Exempel:

• När din partner drar sig undan → du känner panik och klänger dig fast
  Kanske blev du lämnad känslomässigt som barn.

• När din vän ger dig feedback → du går direkt i försvar eller stänger ner
  Kanske lärde du dig att kritik = skam och hot.

• När någon ställer krav på dig → du känner skuld, irritation eller blir paralyserad
  Kanske blev din roll att alltid vara den som ställde upp, oavsett vad.

Så nej – du är inte trasig. Du är programmerad.
Och det fina är: det går att omprogrammera.

Att se sig själv som den gemensamma nämnaren i sina relationer kräver mod.
Det är lättare att skylla på “fel personer”, “dålig kommunikation” eller “att folk är dumma i huvudet”.

Men så länge du tror att andra människor har makten över ditt mående – ger du bort din frihet.

Att börja titta inåt innebär inte att du tar på dig skulden.
Det innebär att du tar ansvaret – för det du faktiskt kan påverka: dina egna reaktioner, val och gränser.

Det mest kraftfulla arbete du kan göra i dina relationer är inte att försöka förändra andra.
Det är att förstå dig själv.
Att se var du kommer ifrån, vad du lärt dig – och vad du vill lära om.

När du förändras, förändras dina relationer.
Inte magiskt över en natt – men gradvis, tydligt, djupt.

För du är inte bara den gemensamma nämnaren i dina relationer.
Du är också den gemensamma möjligheten.